malinvivi

London har gett mig mina
finaste minnen.
Jag önskar att man kunde vrida
tillbaka klockan, bara för en sekund.

Jag minns hur jag grät på flygplatsen,
hur ledsen jag var över att lämna alla
hemma. Hur ensam jag kände mig.
Hur jag flydde ifrån allt som gjorde ont.

Jag minns att jag älskade London ifrån
första sekund. Hur jag kunde andas rent igen. Jag minns hur levande London
fick mig att känna.

Jag minns när Maria kom till London för första gången. När jag mötte henne i Tooting, när hon hade med presenter ifrån mamma.

Jag minns hur efterbliven min första familj var, hur jag fick bo hos Maria för att sedan flytta in hos familjen Taylor.

Jag minns hur rädd jag var för att sova på vinden själv, hur liten jag var i en stor värld & hur mycket jag älskade att
vara osynlig.

Jag minns hur spökena lekte med mig,
hur underbart det var att få besök
Ifrån Sverige.

Jag minns första gången jag och Maria var ute i London och jag spydde som en kalv efter en halv polsk spritflaska.
Hur en kille ville ta med mig hem fast jag var på gränsen till medvetslös.

Jag minns hur vi åkte till Ikea
för att få känna oss lite svenska.

Jag minns hur högt Maria sjöng
på tåget.

Jag minns när Maria skulle välkomnas in i min musikvärld & vi hade musikprov.

Jag minns hur en främling kom fram till mig i en mataffär bara för att berätta för
mig att jag hade det finaste leendet &
de blåaste ögonen.

Jag minns hur främlingen blev
mer än så.

Jag minns när vi skrev vår 100 lista,
Hur vi gick ut på krogen med hår under armarna, hur vi sjöng mitt på stan,
Hur vårt band startade.

Jag minns infinity.

Jag minns när jag åkte en bil i ösregnet, i flera timmar utan destination.

Jag minns hur mamma skickade snus
till mig.

Jag minns hur vi tjuvrökte ifrån mitt
fönster, fast den tidigare nannyn blivit sparkad för just den anledningen.

Jag minns hur jag åkte in till stan själv bara för att få lyssna på musik.

Jag minns hur jag älskade bussarna jag kunde spendera flera timmar på.

Jag minns att en pojkvän kom &
Hälsade på, jag minns att jag inte
älskade han.

Jag minns hur jag ringde hem
till Sverige för att berätta att han var
ett svin.

Jag minns när Maria tog med
mig på dirty dancing.

Jag minns när vi dansade salsa
& träffade en tatuerare.

Jag minns vilken ångest jag hade över att åka hem, hur London fick mig att aldrig vilja åka någonstans igen.
Hur jag planerade att flytta tillbaka.

Jag minns hur jag skulle flytta
tillbaka efter sommaren.
Sommaren gick och livet fick
helt plötsligt en helt annan mening.
Jag träffade en människa som fick mig att känna mig hemma i Sverige igen.

Att en plats kan få en att känna
så mycket, så mycket ånger, längtan och sinnessjukt mycket kärlek!
Ibland gör det ont att tänka tillbaka,
Men idag orkade jag öppna arkivet.

Jag säger inte att London skulle
vara densamma idag, men London
räddade mig då.
Det är det värsta med att bli vuxen,
Man måste ta beslut man kan stå för.